Ero sivun ”Länsimaisen filosofian historia” versioiden välillä
[arvioimaton versio] | [arvioimaton versio] |
Poistettu sisältö Lisätty sisältö
Thi (keskustelu | muokkaukset) |
Käännöstä (en:History of Western philosophy, sv:Filosofins historia) |
||
Rivi 1:
{{Länsimaisen filosofian historia}}
'''Länsimaisella [[filosofia]]lla''' on pitkä historia, joka kytkeytyy muiden [[tiede|tieteiden]] ja erityisesti [[luonnontiede|luonnontieteiden]] kehitykseen. Se jaetaan ylätasolla tyypillisesti kolmeen jaksoon — [[antiikki]]in, [[keskiaika]]an ja [[uusi aika|uuteen aikaan]]. Antiikin filosofian aika kesti [[Rooman valtakunta|Rooman valtakunnan]] kukistumiseen, ja siihen sisältyvät muun muassa kaikki kuuluisat kreikkalaiset filosofit. Keskiaika kesti
== Antiikin filosofia ==
{{Pääartikkeli|[[Antiikin filosofia]]}}
Länsimaisen filosofian historian katsotaan yleisesti saaneen alkunsa [[Joonia]]n kreikkalaisissa siirtokunnissa [[Vähä-Aasia]]ssa [[miletos]]laisen [[Thales|Thaleen]] myötä. Hän vaikutti noin vuoden [[585 eaa]]. aikoihin. Hän katsoi kaiken saaneen alkunsa vedestä. Hänen tunnetuimpia oppilaitaan ja seuraajiaan olivat [[Anaksimandros]] ja [[Anaksimenes]].
Seuraavien vuosisatojen aikana eri puolelle kreikankielistä maailmaa ilmaantui erilaisia ajattelijoita ja koulukuntia, joista merkittävimpiä olivat [[Herakleitos]], joka painotti kaiken muuttuvaisuutta ja kaoottista luonnetta; [[Anaksagoras]], joka katsoi kaiken olevan niin järjestyksessä, että sitä täytyy ohjata jonkinlaisen Mielen; [[pluralismi (ontologinen)|pluralistit]] ja [[atomistit]], kuten [[Empedokles]], [[Leukippos]] ja [[Demokritos]], jotka pyrkivät ymmärtämään kaikkeutta osiensa kokonaisuutena; sekä [[elealaiset]] [[Parmenides]] ja [[Zenon Elealainen|Zenon]], jotka kummatkin katsoivat, että kaikkeus on yksi ja muutos on mahdotonta. Näiden lisäksi vaikuttivat [[sofistit]], ammattimaiset kiertelevät opettajat, joiden kiinnostus varsinaiseen filosofiaan vaihteli. He saivat, mahdollisesti epäoikeudenmukaisesti, maineen, jonka mukaan heille totuus oli vain mielipide ja että he pyrkivät vain opettamaan ihmisiä todistamaan oikeaksi minkä tahansa mielipiteen nämä vain halusivat.
Ennen pitkää tämä filosofinen liikehdintä keskittyi [[Ateena]]an, josta oli tullut Kreikan hallitseva [[kaupunkivaltio]]. On keskusteltu paljon siitä, miksi ateenalainen kulttuuri rohkaisi filosofiaa. Erään suositun teorian mukaan tämä johtui siitä, että Ateenassa oli käytössä suora [[Ateenan demokratia|demokratia]], joka velvoitti vapaat miespuoliset kansalaiset osallistumaan yhteisten asioiden hoitoon. [[Platon]]in kirjoituksista tiedetään, että monet sofistit ylläpitivät puhuja- ja väittelykouluja, olivat yhteisön arvostettuja jäseniä ja ansaitsivat opetuksestaan hyvin. Tiedetään myös, että puhujilla oli suuri vaikutus Ateenan politiikkaan ja historiaan. Toisen teorian mukaan filosofian kehitys oli osittain seurausta orjatyövoiman käytöstä — orjat tekivät raskaat työt, jotka muuten olisivat olleet miespuolisten kansalaisten tehtäviä. Näin nämä miehet olivat vapaita osallistumaan kansankokouksiin ja käyttämään suuria määriä aikaa keskusteluihin paitsi yhteiskunnallisista myös yleisemmistä filosofisista kysymyksistä. Joka tapauksessa vallankäyttö tällaisessa kaupunkivaltiossa vaati puhujantaitoa ja sivistystä, jonka avulla toisten vakuuttaminen oman asian taakse oli mahdollista. Koska väittelyiden voittaminen johti valtaan ja tämä puolestaan vaurauteen, puhujantaitoja haluttiin kehittää ja opettajille maksettiin hyvin.
Avainhahmo kreikkalaisen ajattelun kehittämisessä yhdeksi filosofiseksi edelleen jatkuvaksi projektiksi oli [[Sokrates]], joka opiskeli monen sofistin alaisuudessa ja luettiin itsekin aluksi sofisteihin. Kerrotaan, että hän vietti tämän jälkeen suuren osan elämästään houkutellen ateenalaisia keskusteluihin, joissa hän pyrki määrittämään, oliko kenelläkään hänen keskustelukumppaneistaan todella tietoa siitä mistä he puhuivat, erityisesti silloin kun he puhuivat tärkeistä asioista kuten oikeudenmukaisuudesta, kauneudesta ja totuudesta. Sokrates ei kirjoittanut mitään, mutta inspiroi useita oppilaita. Vanhalla iällään hän joutui niiden vihamielisyyden kohteeksi, jotka eivät erottaneet sofistiikkaa ja filosofiaa ja katsoivat näiden tuhoavan kaupungin moraalin. Näin Sokrates teloitettiin vuonna [[399 eaa]].
Sokrateen merkittävin oppilas oli [[Platon]], joka kirjoitti joukon filosofisia dialogeja käyttäen opettajansa menetelmiä ongelmien lähestymiseksi.<!--
The early dialogues demonstrate something like Socrates' own fairly inconclusive style of inquiry. The "middle" ones develop a substantive metaphysical and ethical system to resolve these problems. Central ideas are the [[The_Forms|Theory of Forms]], that the mind is imbued with an innate capacity to understand and apply concepts to the world, and that these concepts are in a significant way more real, or more basically real, than the things of the world around us; the immortality of the soul, and the idea that it too is more important than the body; the idea that evil is a kind of ignorance, that only knowledge can lead to virtue, that art should be subordinate to moral purposes, and that society should be ruled by a class of philosopher kings. In the later dialogues Socrates figures less prominently, and the Theory of Forms is cast in doubt; more directly ethical questions become the focus. Interestingly, in his most famous work, ''[[Plato's Republic|The Republic]]'' Plato attacks the system of democracy, blaming it for the defeat of Athens in the [[Peloponnesian War]] - he attributes the indecision of the masses (who voted on everything, including military strategy) as the reason for military defeat. He proposed instead a three tiered structure of society, with workers, guardians and philosophers, in ascending order of importance (convenient for him and his disciples, clearly), citing the philosophers' greater knowledge of the forms as the reason for them being more appropriate in running society.
-->
Platon perusti Ateenan [[Platonin Akatemia|Akatemian]]. Hänen maineikkain oppilaansa oli [[Aristoteles]]. Aristoteles tunnetaan ennen kaikkea metafysiikastaan ja logiikastaan.
<!--
===Försokratikerna===
{{Huvudartikel|Försokratikerna}}
Den västerländska filosofins historia börjar med [[försokratiker]]na. De är de första som ställer sig frågor om [[världen]] utan att försöka svara på ett vidskepligt eller religiöst sätt. Genom att lägga fram teorier om hur världen är till utan att blanda in övernaturliga förklaringar utvecklades ett [[vetenskap]]ligt arbetsätt. Idéer kritiserades och förnyades med de insikter som diskussion gav. Försokratikerna är på detta sätt föregångare till den moderna [[vetenskap]]en. [[Matematik]] och [[Fysik]] användes förvisso sen förut men ett nytt synsätt växte fram under den försokratiska eran. I matematiken kan det nya synsättet beskrivas så att då man tidigare var nöjd med att man fått fram en formel för att bygga ett [[altare]] eller dela upp en [[vinst]], så var nu [[bevis]]et för formeln viktigt. Att filosofin börjar med [[Thales]] som menade att allt bestod av [[vatten]] kan ha avskräckt en och annan [[student]], men den [[metod]] som användes, att ta fram en djärv [[hypotes]] och utsätta den för skarp kritik så ett en bättre hypotes kan uppstå ur spillrorna, skulle komma att visa sig vara den grund som byggde den västliga [[civilisation]]en med dess [[vetenskap]] och [[teknologi]]. Kända försokratiker är [[Thales från Miletos]], [[Parmenides]], [[Pythagoras]], [[Demokritos]] och [[Herakleitos]], och deras frågeställningar kretsade huvudsakligen kring [[metafysik|metafysiska]] frågor som sökandet efter ett [[urämne]].
===Antiken - Platon och Aristoteles===
Med [[Sokrates]] och [[Platon]] mognar filosofin till ett större system. [[Sokrates]] skrev aldrig något - det vi har av honom är det som nedtecknats av [[Platon]]. Teorin om [[idévärld]]en och exempelvis [[Platons grottliknelse]] är viktiga bidrag från [[Platon]]. Genom sina texter gav Platon bidrag till nästan alla filosofins områden till exempel [[kunskapsteori]], [[politisk filosofi]], [[etik]] och [[metafysik]].
[[Aristoteles]] studium av korrekta respektive inkorrekta [[slutledning]]ar brukar ses som [[logik]]ens ursprung, som [[vetenskap]] betraktat. Se [[syllogism]]er. Aristoteles tankar kom i stor grad att påverka den lärda medeltida världen. Aristoteles ansåg att människor av naturen är politiska varelser. Det betydde att människor också är sociala varelser och att varje förståelse av mänskligt beteende och behov måste inkludera sociala överväganden. Han analyserade också värdet av olika politiska system, beskrev deras för- och nackdelar och klassificerade dem som [[monarki]], [[oligarki]], [[tyranni]], [[demokrati]] och [[republik]].Aristoteles [[fysik]] var för sin tid mycket nyskapande och är ett vidare begrepp än det vi idag kallar fysik. Aristoteles definition av rörelse innefattar till exempel nästa alla former av förändring, alltså även tillväxt, åldrande m.m. Världsalltet sades bestå av fem element och var indelat i åtta sfärer. Fyra av elementen finns i den innersta sfären, d.v.s. på, runt och i jorden. Dessa element är [[jord]], [[luft]], [[eld]] och [[vatten]]. Jorden är tyngst och har en naturlig rörelse som stävar nedåt.
[[Sofister]] var under antiken en slag lärare som mot betalning delade med sig av sin vishet, en slags lärare eller professionella filsofier.
===Senantiken===
Aristoteles dog året efter Alexander och i de århundraden av strider som följde upplösandet av Alexanders rike kom livsåskådningsproblem upp i förgrunden och olika filosofiska livsåskådningar dök upp i konkurrens med olika religioner och kulturer som var på uppgående (Mithraskulten, [[kristendomen]] med flera). Bland dessa filosofiska livsåskådningar märks [[epikurism]]en, [[stoicism]]en och [[Filosofisk skepticism|skepticismen]].
Senantiken innebar inte bara livsåskådningar, utan även [[vetenskap]]. [[Euklides]] beskrev det som senare kom att kallas [[euklidisk geometri]]. Euklides mest kända verk heter Stoicheia, eller Elementa på latin. I den sammanfattade han all den då kända geometriska kunskap. Verket är delat i 13 böcker, av vilka de sex första handlar om planfigurer och deras egenskaper, de tre följande om talteori och de fyra som återstår om irrationella tal och rymdgeometri. Euklides betydelse för [[matematik]]en är lätt att inse, för filosofin är kanske den betydelse han fick för [[rationalism]]en viktigare. Genom att utifrån grundläggande antaganden bevisa en mängd geometriska satser gav Euklides ett exempel för andra filosofer. [[Descartes]], [[Hobbes]] och [[Spinoza]] försökte använda metoden för filosofiska system i motsats till [[empirism|empirister]], som [[John Locke]], som menade att kunskapen inte kom från tänkandet utan från erfarenheten. Som kuriosa kan nämnas att det dröjde det ända till 1800-talet innan [[Icke-euklidisk geometri|icke-euklidisk geometris]] legitimitet blev allmänt accepterad.
-->
== Keskiajan filosofia ==
{{Pääartikkeli|[[Keskiajan filosofia]]}}
Keskiajan filosofia käsittää tuhatvuotisen ajanjakson [[Augustinus|Augustinuksesta]] (350-luku) [[Wilhelm Ockhamilainen|Wilhelm Ockhamilaiseen]] (1350-luku). Keskiajan filosofia perustui pitkälti Platonin ja Aristoteleen teoksiin, joihin pohjautuva ajattelu kukoisti ensin islamilaisessa maailmassa, siirtyäkseen sitten läntiseen Eurooppaan.
[[Keskiaika|Keskiajan]] filosofia oli pääasiassa uskonnollispainotteista. Keskiaikaisissa [[keskiajan yliopisto|yliopistoissa]] harjoitettiin ennen kaikkea [[teologia]]a, ja filosofia oli alistettu teologian aputieteeksi. Yksi vallitsevista keskiaikaisista filosofisista suuntauksista oli [[skolastiikka]], jossa [[Raamattu|Raamatun]] oppeja pyrittiin todistamaan oikeiksi järjen avulla. Aluksi keskiaikaiset filosofit yrittivät tukea [[Raamattu]]a [[platonismi]]lla (kuten Augustinus), mutta epäonnistumisten jälkeen monet (kuten Tuomas Akvinolainen) päätyivät [[aristotelismi]]in.
Vastaavasti [[islam]]ilaisessa maailmassa oppineet pyrkivät yhdistämään [[Koraani]]n opetuksia aristotelismiin. Tällaista [[islamilainen filosofia|islamilaista skolastiikkaa]] edustivat muun muassa [[Averroës]] ja [[Avicenna]]. [[Juutalainen filosofia|Juutalaista skolastiikka]] edusti muun muassa [[Maimonides]]. Näillä töillä oli merkittävä vaikutus myös länsieurooppalaiseen ajatteluun.
Skolastinen filosofia oli keskittynut ennen kaikkea Jumalan olemassaoloon ja luonteeseen, ja se pyrki soveltamaan aristoteelista logiikkaa kaikilla elämänalueilla. Ensimmäisiä argumentteja Jumalan olemassaolon todistamiseksi oli [[ontologinen jumalatodistus|ontologinen argumentti]], jonka kehitti [[Anselm Canterburylainen]]. Se määritteli Jumalan täydelliseksi olennoksi. Koska olemassaolo on hyvää, ja Jumalalla on hyvyys, siksi hänen täytyy olla olemassa. Toinen merkittävä keskiaikainen jumalatodistus oli [[kosmologinen jumalatodistus|kosmologinen argumentti]], jonka kehitti [[Tuomas Akvinolainen]]. Sen mukaan kaikella olevalla täytyi olla syy. Näin kaikella aiheutetulla tai luodulla täytyy olla ei-aiheutettu tai ei-luotu ensimmäinen syy, joka on Jumala.
Muita merkittäviä keskiaikaisia filosofeja olivat mm. [[Pierre Abélard]], [[Duns Scotus]] ja [[Wilhelm Ockhamilainen]].
<!--
[[Anselm av Canterbury]] är berömd för sitt [[gudsbevis]]. Många av medeltidens filsofer var även teologer, ett typexempel på det är [[Tomas av Aquino]] vars stora insats är att förena [[förnuft]] hos [[Aristoteles]] med en tro på den kristna [[Gud]]en, resultat blev [[thomism]] en filsofisk riktning som har företrädare än idag.
[[Pierre Abaelard]] kom att betyda mycket för [[skolastik]]en, den utvecklade form för argumentation utifrån auktoriter, särskilt [[Bibeln|Skriften]], [[kyrkofäder]] och [[Aristoteles]], som är så särpräglad för [[medeltida filosofi]].
Men, [[medeltiden]] var inte bara [[religionsfilosofi]] och skolastisk [[metod]], det fanns också stor aktivitet inom [[metafysik]], [[logik]] och [[språkfilosofi]]. [[Universaliestriden]] och dess diskussion om allmänbegreppens (universaliernas) realitet engagerade många [[filosof]]er. Frågan om förhållandet mellan det universella och det individuella hade dryftats redan i den antika filosofin ([[Platon]], [[Aristoteles]], [[nyplatonism]]en) och övertogs av den [[medeltida filosofi]]n. [[Anselm av Canterbury]] förfäktade en realistisk uppfattning, d.v.s. att allmänbegreppen har en objektiv existens. Nominalisten [[Roscelin av Compiègne]] menade däremot, att universalierna enbart är [[namn]] som inte besitter någon realitet. Frågan fick ny aktualitet genom [[Wilhelm av Ockham]] och den senare [[nominalism]]en.
Under [[renässans]]en kom man att vara mycket oförstående inför medeltidens filosofi och de medeltida [[filosof]]er kom att vara baktalade och bortglömda ända fram till i slutet av 1800-talet då man började upptäcka de framsteg som gjorts under medeltiden. Det till exempel först i och med [[Gottlob Frege]] som [[logik]] och [[språkfilosofi]] på allvar kunde utge sig för att övertrumfa det som åstadkommits under [[antiken]] och [[medeltiden]].
-->
== Uuden ajan filosofia ==
{{Pääartikkeli|[[Renessanssifilosofia]], [[1600-luvun filosofia]], [[1700-luvun filosofia]], [[1800-luvun filosofia]]}}
Uuden ajan filosofian voidaan katsoa alkaneen renessanssin aikana sellaisten nimien kuin [[Erasmus Rotterdamilainen]], [[Francis Bacon (yleisnero)|Francis Bacon]], [[Niccolò Machiavelli]] ja [[Galileo Galilei]] myötä. He edustavat [[humanismi]]n ja [[empirismi]]n nousua skolastisen perinteen sijasta. 1600-luvun filosofiaa hallitsi pyrkimys järjestää filosofia rationaalisille, skeptiselle, loogiselle ja aksiomaattiselle perustukselle. Tällaista filosofista työtä tekivät mm. [[René Descartes]], [[Blaise Pascal]] ja [[Thomas Hobbes]]. 1600-luvun filosofit pyrkivät usein yhdistämään uskonnollisia ajatuksia filosofiseen kehykseen, ja saattoivat omaksua dualistisen ajattelumaailman välttääkseen ateismin. Tällaisen vastakohdaksi muodostui monismi, jota kannattivat mm. [[George Berkeley]] ja [[Baruch Spinoza]].
1700-luvun filosofia käsittää [[valistus|valistukseksi]] kutsutun aikakauden pääosan ja keskittyy systemaattisen empirismin nousuun, joka seurasi [[Isaac Newton]]in luonnonfilosofiasta. Valistukseen kuuluvat mm. [[Denis Diderot]], [[Voltaire]] ja [[Jean-Jacques Rousseau]], ja se kulminoituu [[Immanuel Kant]]issa ja Yhdysvaltain itsenäisyysjulistuksen hengessä vaikuttaneessa amerikkalaisessa poliittisessa filosofiassa.
1800-luvulla filosofit omaksuivat ajatukset sisäsyntyisestä järjestyksestä [[Goethe]]ltä ja kantilaisesta metafysiikasta. Hyvin merkittävää työtä teki [[Georg Wilhelm Friedrich Hegel|Hegel]], jotka kuvasi dialektisen järjestelmän tiedon järjestämiseksi. Kuten 1700-luvulla, tieteen kehittyminen toisaalta seurasi filosofiasta ja toisaalta haastoi filosofiaa uusilla ongelmilla. Yhtenä esimerkkinä tästä ovat [[Charles Darwin]]in työt, jotka perustuivat [[Adam Smith]]in kaltaisilta filosofeilta peräisin olevaan ajatukseen orgaanisesta itsesäätelystä, mutta päätyivät haastamaan monia vakiintuneita oletuksia.
=== Vallankumous tieteessä ===
{{Pääartikkeli|[[Tieteellinen vallankumous]]}}
Renessanssi merkitsi antiikin kulttuurin ja filosofian uutta henkiinheräämistä. Samalla alettiin rakentaa uutta tiedettä, joka perustuisi havaintoihin, havaintojen selittämiseen ja matematiikkaan. Muun muassa [[Leonardo da Vinci]] kehitti sekä taidetta että tekniikkaa.
[[Francis Bacon]] oli yleisnero ja brittiläisen empirismin edelläkävijä. Hän oli ensimmäisiä, joka näki luonnontieteellisen menetelmän merkityksen tieteen kehitykselle sekä ne hyödyt, jotka tiede voi tekniikan kehityksen myötä tarjota ihmiskunnalle. Häntä voidaan pitää yhtenä ensimmäisistä, joka työskenteli aktiivisesti [[tieteenteoria]]n hyväksi. Käytännön tiedemiehenä hän ei kuitenkaan saanut aikaan merkittäviä saavutuksia. [[Galileo Galilei]] harjoitti sekä teoreettista että käytännöllistä tiedettä. Hän keskittyi kokeisiin ja on tällä tavalla lähempänä nykyajan tiedettä kuin Bacon menetelmäoppeineen.
[[Tähtitiede]]ttä kehittivät sekä [[Nikolaus Kopernikus]] että [[Giordano Bruno]]. Sen sijaan, että maa nähtiin itsestään selvänä kaikkeuden keskipisteenä, alkoi kehittyä [[aurinkokeskinen maailmankuva]]. Myös Bruno, Galilei ja [[Tyko Brahe]] antoivat panoksensa tähän löytöön.
[[Isaac Newton]] kehitti [[mekaniikka]]a ja [[differentiaalilaskenta]]a. Hänen mekaniikan mallinsa säilyi hallitsevana aina [[Albert Einstein]]in [[suhteellisuusteoria]]an saakka. [[Carl von Linné]] sai aikaan vallankumouksen [[kasvitiede|kasvitieteessä]].
=== Vallankumous yhteiskunnassa ja yhteiskuntatieteissä ===
Teologiassa renessanssi johti [[uskonpuhdistus|uskonpuhdistukseen]] ja [[vastauskonpuhdistus|vastauskonpuhdistukseen]]. Yhteiskunnassa tapahtui muitakin muutoksia, ja tapa hallita valtioita alkoi muuttua. Ristiriidat johtivat joissain tapauksissa myös vallankumouksiin ja sisällissotiin, tunnetuimpana [[Ranskan suuri vallankumous|Ranskan suureen vallankumoukseen]]. Sama henki, joka sai tiedemiehet luopumaan auktoriteeteista ja sen sijaan tutkimaan luontoa kokeiden kautta, sai teologit tutkimaan Raamattua alkukielillä ja filosofit lukemaan klassikoita. Yhdessä he kyseenalaistivat katolisen kirkon valta-asemaa ja opetuksia, ja koettelivat järjellä, mikä oli totta ja arvokasta säilytettäväksi.
[[Erasmus Rotterdamilainen]] aloitti Raamatun tutkimisen sen alkukielillä ja toimitti kreikankielisen tekstilaitoksen [[Uusi testamentti|Uudesta testamentista]] vuonna 1516. Alkukieliin perustuva [[eksegetiikka|eksegeesi]] oli merkittävää uskonpuhdistuksen synnylle. Kun ihmiset saattoivat itse lukea pyhiä kirjoituksia, he saattoivat itse päättää kuinka eläisivät niiden mukaan, ilman riippuvuutta perinteisistä tulkinnoista. Erityisesti Pohjoismaissa [[Martti Luther]] on tunnetuin uskonpuhdistaja, mutta monissa maissa [[Jean Calvin]]in merkitys on jopa suurempi.
<!--
[[Zwingli]] är kanske den mer extreme reformatorn, men det gör också att han tydligare illustrerar tidsandan, han avfärdade användandet av bilder och musik i [[gudstjänst]]erna och [[Jesus|Jesu]] närvaro i [[nattvard]]en. Han avskaffade dessutom [[altare]] och [[mässkläder]] och införde [[gudstjänst]]er som enbart bestod av [[predikan]] och [[bön]]. Alla yttre kyrkobruk avskaffades, och [[kyrka|kyrkorummet]] skulle vara helt odekorerat. I stället för [[transsubstantiationsläran]] hos den katolska kyrkan såg [[Zwingli]] [[nattvard]]en enbart som en minneshögtid. Reformatorerna förde så bort från traditionens dekorationer och komplikationer i kyrkorum och teologi och mot studier av grundtexterna och en direkt relation till den Gud de trodde på. Kanske var det på samma gång ett första steg på vägen mot [[sekularisering]].
-->
<!--
Filosfin hade vid den tiden direkt påverkan på samhället. Bakom den [[franska revolutionen]] och den [[amerikanska revolutionen]] låg inte bara materiella orsaker, (se [[Marxism]]). Filosofer hade givit teori för hur den fria individen skulle leva i ett gott och rättvist samhälle. [[François Voltaire]], [[Jean-Jacques Rousseau]] och [[John Locke]] var alla filosofer i [[upplysningen]] som genom sina bidrag till [[politisk filosofi]] kom att ge en teoretisk grund för revolutioner och [[de mänskliga rättigheterna]] i den tidens samhälle. För dessa filosofer var [[Samhällskontrakt]] och [[naturrätt]] var viktiga begrepp.
Vid sidan om [[John Locke]] gav [[Thomas Hobbes]] viktiga bidrag till [[liberalismen]]s utveckling, även om Hobbes teori naturtillståndet som "allas krig mot alla" ger en mer dyster människosyn än Lockes fria männsiskor som sluter sig samman och genom ett [[kontrakt]] bildar en [[stat]].
Utifrån en [[konservativ]] utgångspunkt argumenterade [[Edmund Burke]] för det felaktiga i den [[franska revolutionen]] och det sundare i den [[amerikanska revolutionen]]. Än idag är frågan om förnuftet eller traditionen ska ha övervikt mycket diskuterad och frågan kanske mer komplicerad än vad den ser ut att vara från början. Den svenska välfärden var från början ett progressivt och lätt revolutionärt projekt, att idag förvaras den med flera konservativa argument. EU-motståndet som drivs starkt av, åtminstone tidigare, revolutionära rörlser försvaras med många argument som påminner mer om [[Edmund Burke]] än den [[franska revolutionen]]s. Detta på samma gång som de så kallade konservativa partierna är snabba att hänvisa till förnuftet i argumentation.
Många av de grundläggande frågor som diskuteras i samhället idag får sina argument från tankar som tänktes i [[renässans]]ens och [[upplysningens filosofi|upplysningens]] intellektuella liv.
=== Rationalistit ===
{{Pääartikkeli|[[Rationalismi|Mannermainen rationalismi]]}}
Rationalism är en beteckning för alla filosofiska riktningar, som är centrerade kring förnuftet (ratio på latin), tänkandet och tingens logiska ordning. Rationalismen utvecklades under 1600- och 1700-talen då filosoferna [[René Descartes]], [[Baruch Spinoza]] och [[Gottfried Wilhelm Leibniz]] byggde upp [[metafysisk]]a system i motsättning till [[empirism]]en. Rationalismen kom att prägla [[upplysningen]]s tänkande, och därigenom den moderna vetenskapsuppfattningen. Enbart förnuftet är alla tings mått, och med dess hjälp kan alla problem lösas.
En stark inspiration för rationalisterna var det deduktiva vetenskapsidealet har sin början i [[Euklides]] Elementa där han beskriver hur man ur ett fåtal antaganden som är uppenbara för var och en kan härleda mängder av satser i [[geometri]]n som var och en kan härledas tillbaka till grunden. Euklides geometri kom att bli av en stor intellektuell upplevelse om sann och ren [[vetenskap]] för många unga intellektuella som genom århundraden försökt att förverliga en deduktiva system på andra områden än geometrin.
[[René Descartes]] bygger sin filosofi utifrån cogito ergo sum, jag tänker [alltså] är jag. Utifrån att ha ifrågasatt och tvivlat på allt hittar den fasta grunden i att han existerar och lyckas utifrån detta härleda en komplett filosofi däe det mesta som behövs i en värld och samhälle kan härledas fram. [[René Descartes]] gjorde också viktiga insatser i [[matematik]] och [[naturvetenskap]], till exempel brukar man tala om cartesiska koordinatsystem. Hans latinska namn är Cartesisus.
På [[politik]]ens område är [[Thomas Hobbes]] [[Leviathan]] berömd för sin deduktiva uppbyggnad och sina skrämmande slutsatser om ledarens legitima och närmast oinskränkt makt i samhället.
=== Empiristit ===
{{Pääartikkeli|[[Empirismi|Brittiläinen empirismi]]}}
Den brittiska [[empirism]]en förebådades av [[Francis Bacon]] men grundlades av [[John Locke]] som menade att all kunskap kom från sinneserfarenheter, utecklades av [[George Berkeley]] som argumenterade för att endast sinnesimpressioner existerar, d,v.s [[idealism]], och fullbodrades av [[David Hume]] som fullt ut drog de logiska konsekvenserna av [[empirism]]ens [[premiss]]er. En av dessa konsekvenser utmynnar i Humes kritik av orsak-verkanrelationen som leder till en stark kritik av [[induktion (filosofi)]] som en del av den vetenskaplig [[metod]]en. I och med att det inte finns något direkt logiskt samband mellan orsak och verkan och genom att det inte finns någon sinnesefarenhet av sambandet mellan orsak och verkan finns det inte någon grund för att säga att orsak följer efter verkan annan än vanan. Att vi förväntar oss att solen går upp i morgon grundar vi egentligen inte på annat än att den gick upp igår och att vi är vana med att den går upp varje morgon. Som vi ser kan empirism ha både en [[epistemologi]]sk och en [[ontologi]]sk del. Epistemologisk så tillvida att vi kan veta och lära endast av det vi får genom sinnena, Ontologisk om man argumenterar att endast det som kommer via sinnena existerar. Ontologisk empirism innebär förnekande av materiens existens, vilket också var det som gjorde [[George Berkeley]] både känd och ökänd i den samtida filosofin.
=== Kant ja romantiikka ===
[[Immanuel Kant]] skrev banbrytande verk, bl.a. inom områdena [[etik]] och [[kunskapsteori]]. Som etiker är han känd för det kategoriska imperativet, vars vanligaste formulering lyder: "Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän [[lag]]." Kants [[kunskapsteori]] en sammanjämkning kunnat ske mellan den rationalistiska traditionen, med [[Descartes]] i spetsen via [[Spinoza]] och [[Leibniz]], samt den empiristiska traditionen med [[Locke]] i spetsen via [[George Berkeley]] och [[David Hume]]. Rationalisterna menade att själen eller förnuftet, oberoende av all [[erfarenhet]], var bärare av fundamental [[kunskap]] om [[verkligheten]], medan empiristerna hävdade att all giltig kunskap (om den inte var [[analytisk]]t sann) måste går att återföra på [[sinnesintryck]]. När vi undersöker vår värld, gör vi detta utifrån en rad grundantaganden om verkligheten, som ter sig nödvändiga men icke desto mindre obevisbara. Dessa grundantaganden betecknade han som syntetiska satser a priori och frågade sig hur de var möjliga. Hur kan vi till exempel säga att "alla händelser har en orsak" när det varken är analytiskt sant eller aposterioriskt, dvs. empiriskt, verifierbart? I sitt verk Kritik av det rena förnuftet (som lika gärna kunde ha hetat "Det rena förnuftets kritik av sig självt") går Kant till botten med den erfarenhetsoberoende förnufts- eller förståndsförmågan. Hans uttalade mål är att fälla ett avgörande i den synbara konflikten mellan rationalister och empirister angående kunskapens ursprung, och resultatet blir en medelväg: det finns rena förnuftsidéer, men endast som regulativa i erfarenhetens tjänst. Han konstaterar att tid, rum, orsakssamband och andra för den empiriska världen obligatoriska element inte kan existera som oberoende verklighet, utan endast som former för möjlig erfarenhet.
[[Johann Gottlieb Fichte]] och [[Friedrich von Schelling]] efterföljare till Kant genom att förneka tignet i sig blev de är kända för sin [[idealism]].
[[Friedrich Hegel]]s filosofi är inte lätt för nuvarande läsare, hans idealism, dialektik och tankar om världsandan har ändå kommit att starkt påverka vår tid. Arvtarna till Hegel delades upp i två läger, högerhegelianerna framhöll det konservativa draget hos Hegel, större påverkan på världen fick dock vänsterhegelianerna som betonade det revolutionära i Hegels filosofi. Bland vänsterhegelianerna fanns [[Karl Marx]]. I [[Berlin]] kom Marx i kontakt med [[Friedrich Engels]] och anslöt sig till en grupp s.k. unghegelianer som följde [[Friedrich Hegel]]s dialektiska teoretiska metod. Senare gjorde han upp med denna teori som han menade "stod på huvudet" och som man var tvungen att ställa på fötter. Marx behöll dialektiken tekniskt i sitt tänkande men bytte ut Hegels idealistiska synpunkter på människans idéer som drivkraft för utvecklingen mot den materialistiska dialektiken, som beskrev människans drivkraft till utveckling som ekonomiska." Marx och jag var väl nära nog de enda ... som räddat den medvetna dialektiken över till den materialistiska uppfattningen av naturen och historien". skrev Engels i Anti-Dühring. [[Marxism]], [[kommunism]], [[socialism]] och [[arbetarrörelsen]] har alla [[Karl Marx]] att i olika grad tacka för sitt ursprung och idéarv.
=== Utilitarismi ja eksistentialismi ===
[[Utilitarism]] är en konsekventialistisk [[etik]]lära som syftar till att maximera det goda för [[kollektivet]]. Som lärans fäder brukar filosoferna [[Jeremy Bentham]], [[James Mill]] och [[John Stuart Mill]] nämnas. De brittiska öar som utilitarismen uppstod i hade [[lagar]] och [[samhälle]] som sakta växt fram utan att någon egentlig genomtänkt plan och många saker kunde inte försvaras eller förklaras av [[förnuftet]]. Hägrande för utilitaristerna var däeför inte bara en filosofisk lära, utan även en [[rationell]] grund för hur [[samhället]] skulle reformeras och [[lagar]] stiftas inte på godtycke utan med goda [[argument]].
[[Nietzsche]] betecknas ofta som existentialist och bland hans grundtankar finner vi teorin om viljan till [[makt]], ett komplext begrepp som både inrymmer en individuell [[makt]] (självgestaltning), men också en social och politisk makt([[krig]], [[imperialism]] etc). Mest känd är förmodligen Nietzsches uppdelning av moralen i Herre- och slavmoral. Någon allmängiltig moral kan ej finnas skriver Nietzsche, med udden riktad mot [[kristendom]]en, [[Kant]] och [[socialism]]en. Mot [[jämlikhet]]stänkandet och idén om lika [[rättigheter]] ("slavmoralen") satte Nietzsche de "förnämas" [[moral]], som tillika var en "omvärdering av alla [[värde]]n". Nietzsche sammankopplas ofta med [[nihilismen]], även om den inte är hans skötebarn. Däremot har han kommenterat nihilismen med att den - vårdslöst sammanfattat - skulle innebära ett hot mot människan. Delar av Nietzsches [[filosofi]] har, efter hans död [[1900]], anammats av en rad olika politiska och filosofiska riktningar. Mest omhuldad var han av [[nazismen]]s ideologer i [[Hitler]s Tredje rike, där han blev något av statsfilosof. Nietzsche själv tvekade inte att gissla [[Tyskland]] i skarpaste ordalag. Han brukade ibland (osant) hävda att han var polsk [[adel]]. Nietzsches eventuella idémässiga samband med nazismen är ett tvisteämne inom forskningen. Somliga anser att Nietzsche själv bär ansvaret för mottagandet genom sina maktpolitiska idéer, medan andra istället lägger ansvaret på hans syster, som stödde [[Hitler]] vid dennes maktövertagande och därtill redigerade och gav ut broderns kvarlämnade skrifter.
Vid sidan av Nietzsche märks bland existentialister särskilt [[Arthur Schopenhauer]] och [[Søren Kierkegaard]]
=== Yhteiskunta ja tiede 1700- ja 1800-luvuilla ===
[[Adam Smith]] gav grunden för den den [[ekonomi]]ska [[vetenskap]]en och gav en teoretisk grund för [[kapitalism]]en. Konseravativa läror vanliga till exempel hos [[Hegel]], men den filosof som idag idag läses som förvarare av en konservativ hållning är [[Edmund Burke]].
Med en utgångspunkt i [[Hegel]]s läror kom [[Karl Marx]] att ge en stark teoretisk grund för [[arbetarrörelsen]] och [[marxismen]] kom också till slut leda till revolutioner under 1900-talet. Från början närstående till [[Karl Marx]] var [[Michail Bakunin]] som företrädare för den mindre auktoritetsberoende [[anarkism]]en.
Läran om [[evolutionen]] framtagen av [[Charles Darwin]] förändrade för alltid vår syn på [[människan]]s ursprung.
[[Arbetarrörelsen]] och [[kvinnlig frigörelse]] (se [[feminismens historia]]) hade sin början under 1800-talet och kom under 1900-talet att förändra samhället.
1800-talets levnadsförhållanden ledde till att [[folkrörelse]]rna trädde fram. [[Väckelse]]n, [[nykterhetsrörelsen]] och [[sport|sporten]] (se [[sportens historia]]) kom att vara viktiga som förberedelse för 1900-talet.
-->
== Nykyajan filosofia ==
{{Pääartikkeli|[[1900-luvun filosofia]], [[nykyfilosofia]]}}
1900-luku merkitsi suurta mullistusta koko länsimaisessa filosofiassa, mikä on toisaalta johtanut konflikteihin ja voimakkaaseen jakautumiseen koko filosofisessa kentässä. Monet perinteiset itsestäänselvyydet on hylätty, ja tilalle on tullut uusia tieteellisiä, loogisia, yhteiskunnallisia ja taloudellisia ongelmia. Pohjaa uudelle filosofialle ovat luoneet mm. [[Søren Kierkegaard]], [[Sigmund Freud]], [[Friedrich Nietzsche]], [[Ernst Mach]] ja [[John Dewey]].
Yhtenä merkittävänä ongelma-alueena on ollut tietoteoria, mikä näkyy [[Martin Heidegger]]in, [[Karl Popper]]in, [[Claude Lévi-Strauss]]in, [[Bertrand Russell]]in ja [[Ludwig Wittgenstein]]in filosofiassa. Fenomenologisesti suuntautunutta metafysiikkaa ovat seuranneet eksistentialismi, jota edustivat [[Jean-Paul Sartre]], [[Simone de Beauvoir]], [[Karl Jaspers]] ja [[Albert Camus]], sekä myöhemmin postmoderni filosofia, jota ovat edustaneet [[Jean-François Lyotard]], [[Michel Foucault]] ja [[Jacques Derrida]]). Ajalle ovat olleet tyypillisiä myös julkkisfilosofit, jotka ovat julistaneet oppia siitä, kuinka maailman kanssa voi tulla toimeen. Tällaisiin voidaan lukea esimerkiksi [[Ayn Rand]] ja [[C. S. Lewis]]. Jotkut filosofit ovat hyödyntäneet varhaisempia filosofisia perinteitä työssään. Muun muassa [[Hans-Georg Gadamer]] ja [[Alasdair MacIntyre]] ovat kummatkin omalla tavallaan herättäneet aristotelismin perinnettä henkiin.
<!--
=== 1900-luvun filosofisia suuntauksia ===
1900 talet kan sägas haft fyra filosofiska huvudriktningar:
[[marxism]], [[nythomism]], [[kontinental filosofi]] och [[Analytisk filosofi]].
'''[[Marxism]]en''' bygger på [[Karl Marx]] utveckling av [[Friedrich Hegel]]s och är starkt materialistiskt och politiskt fokuserad och kom att dominera stora delar av 1900-talets befolkningar genom sin ställning som statsfilosofi i många östländer, till exempel [[sovjetunionen]]. I Sverige och de flesta engelskpråkiga lländer kom marxismen som filosofi inte i någon större grad ta plats på universitetens institutioner för filosofi, men den har funnits att där som ett komplement till den analytiska filosofin. Även om den marxistiska filosofin har förlorat sin ställning som statsfilsofi för miljoner människor och den historiska materialismen, i sin rena form, inte längre har samma tjusning utgör marxism och marxistiskt inspirerade rikningar en levande filosofi med många utövare och som ligger till grund för viktig samhällskritik.
'''[[Nythomism]]''' är en katolsk filosofi som har sitt ursprung i upptäckten av den medeltida filosofins rikedom är en återgång till och utveckling av den filosofi som [[Thomas av Aquino]] en gång tog fram. Nythomism är främst en filsofi inom den [[romersk-katolska kyrkan]], i det protestantiska, och alltmer sekulariserade, har rikningen inte varit särskilt dominerande, men nythomistiska filosofer finns ger ofta viktiga alternativa perspektiv på filsofiska problem.
'''[[Kontinental filosofi]]''' är ett samlingsnamn för en rad filosofiska riktningar som ofta ställs i motsats till analytisk filosofi. Exempel på filosofiska riktningar som brukar kallas kontinentala är [[fenomenologi]], [[existentialism]], [[hermeneutik]], [[strukturalism]], m fl. Dessa riktningar kan vara ganska olika, men en viss gemensam nämnare kan vara att de i en högre grad än analytisk filosofi intresserar sig för människans situation och samhället, och inte i lika hög grad som analytisk filosofi använder sig av logik och andra formella metoder. [[Edmund Husserl]], [[Martin Heidegger]], [[Hans-Georg Gadamer]], [[Michel Foucault]] och [[Jacques Derrida]] är berömda kontinentala filosofier, men den för allmänheten mest kända kontinentalfilsofofen är naturligtvis författaren, existentialisten och filosofen [[Jean Paul Sartre]]. Medan beteckningen kontinental filosofi en gång var geografiskt rättvisande genom att kontinentala filosofer hade bodde och verkade huvudakligen i [[Tyskland]] och [[Frankrike]], d.v.s. kontinenten, är så inte längre fallet, kontinental filsofi lever opch frodas på universitet i hela västvärlden, i USA, på brittiska öarna och även i Sverige, där till exempel [[Södertörns högskola]] är speciellt inriktad på kontinental filosofi - de flesta andra institutioner i landet är mer lagda åt det analytiska hållet. Konflikten mellan kontinental och analytisk filosofi har gått tillbaka och öppningar mellan de båda kan ses då och då.
'''[[Analytisk filosofi]]''' kan sägas ha fyra grundare: På amerikansk sida [[Charles Sanders Peirce]] som står för det [[pragmatism]]iska inslaget, britten [[G.E. Moore]] som ger en humanistisk analys av språket och britten [[Bertrand Russell]] som tillsammans med tysken [[Gottlob Frege]] ger en matematiskt logisk analys av språkliga, kunskapsteoretiska och matematiska problem. Mitt i allt inträder underbarnet [[Ludwig Wittgenstein]]. Ur detta strömmar en rik mängd sätt att bedriva filosofi som förenas av en respekt för vetenskapen, en vilja att göra noggranna analyser, och en viss motvilja mot allt vad kontinentala filosofer gör. Ur Russells analyser och Wittgensteins utveckling av dem uppträder [[logisk positivism]] som i protest mot all [[metafysik]] använder den symboliska för att analysera vetenskapens språk och avgränsa all ovetenskap från vetenskapen. Den kanske främsta företrädaren för var kanske [[Rudolf Carnap]] som också var medlem i den berömda [[Wienkretsen]]. De logiska positivisterna splittrades, dels på grund av [[nazismen]] men också för att det visade sig av att flera av deras utgångspunkter visade sig felaktiga. De har ändå givit viktiga bidrag till [[vetenskapsteori]]n och [[Willard van Orman Quine]] har väl förvaltat arvet från både de logiska positivsterna och Peirces pragmatism. [[Vardagsspråksfilosofi]]n kom att uppträda på de brittiska öarna efter andra världskriget, med [[G.E. Moore]] som ursprung och utvecklad framför allt av [[J.L. Austin]] och [[Ludwig Wittgenstein]]. Riktningen har tappat i popularitet, men teorin för [[talakt]]er är ett bestående bidrag till [[språkfilosofi]]n. [[Logik]]en har utvecklats enormt sedan Freges första arbeten med den symboliska logiken och flertusenåriga filosofiska problem har kunnat lösas med dess hjälp. Den analytiska filosofins huvudfåra kan sägas vara att i Russells tradition arbeta med problem i [[logik]], [[kunskapsteori]] och [[språkfilosofi]]. På senare tid har [[politisk filosofi]] och [[medvetandefilosofi]] blivit allt mer heta områden. [[Vetenskapsteori]]n har haft en stark utveckling inom den analytiska filosofin, med namn som [[Karl Popper]] och [[Thomas Samuel Kuhn]].
'''Märkvärda filosofer'''. Om man skulle gissa på en filosof från 1900-talets traditioner som för alltid ska ha en plats i översikter över filosofins historia är det nog rätt att gissa på [[Ludwig Wittgenstein]] från den analytiska traditionen och [[Martin Heidegger]] från den kontinentala. Av svenskaspråkiga filosofer är kanske [[Georg Henrik von Wright]] tillsammans med [[Ingemar Hedenius]] de för allmänheten mest kända. Flera är det dock som gjort sig kända internationellt inom respektive specialområden.
=== 1900-luvun aatehistoria ja sen yhteydet filosofiaan ===
1900-talets vetenskap har utvecklats i rask takt med [[relativitetsteori]] och [[kvantfysik]] inom fysiken, genteknik och kloning inom genetiken och motsavarande inom många andra vetenskaper. Detta har givit många intressanta, men ibland skrämmande, frågor inom filosofin, tex. inom [[kunskapsteori]], [[metafysik]] och [[etik]]. Att populärt beskriva nya utvecklingar inom vetenskapen har historiskt ofta gjorts av filosofer, men på 1900-talet har uppgiften oftare överlåtits till vetenskapsmännen själva, se till exempel [[Stephen Hawking]].
Med vetenskapen följde också [[teknik]]en och det blev allt tydligare att 1900-talets stora ideologier, [[marxism], [[liberalism]], [[modernism]] och [[kristendom]] alla hade en blind fläck, de saknade miljöhänsyn och därav följde miljöförstöring. [[Miljörörelsen]] och med tillhörande [[ekosofi]] framträdde och en ledande filosof var [[norrman]]en [[Arne Næss]].
1900-talets första halva var en tid där [[politisk filosofi]] inte stod högt i kurs på institutionerna. Något som är intressant med tanke på att 1900-talet kom att bli såväl århundradet där demokratierna ordenligt utvecklades som de totalitära ideologiernas århundrade ( se [[nazism]] och [[sovjetunionen]]. Med [[John Rawls]] och [[Robert Nozick]] kom dock den politiska filosofin tillbaka till universiteten.
Framväxten av [[feminism]]en (se [[feminismens historia]], den sexuella revolutionen och det uppvaknande intresset för [[djurrätt]] har kommit att förändra och utveckla det sätt [[etik]] bedrivs. Många andra områden av filsofin är påverkade och många typer av filsofiska problem kan angripas med feministisk utgångspunkt i [[feministisk filosofi]].
Vid 2000-talets början är [[terrorism]] och [[globalisering]] företelser som oroat diskuteras av allmänheten. Filosofins bidrag till att lösa dessa problem kommer att mottas med förväntan.
-->
== Merkittävimpien filosofien aikajana ==
:''Katso myös: [[Luettelo filosofeista]]''
Merkittävimmät länsimaiset filosofit aikajanassa:
Rivi 10 ⟶ 187:
== Kirjallisuutta ==
*
*{{Kirjaviite | Tekijä=Korkman, Petter; Yrjönsuuri, Mikko (toim.) | Vuosi=1999 | Nimeke = Filosofian historian kehityslinjoja | Julkaisija=Helsinki: Gaudeamus | Tunniste=ISBN 951-662-708-0}}
*{{Kirjaviite | Tekijä=Russell, Bertrand | Nimeke=Länsimaisen filosofian historia 1: Vanhan ajan filosofia, katolinen filosofia | Selite=(Alkuteos: History of Western Philosophy, 1946.) 9. painos. Suomentanut J. A. Hollo | Julkaisija=Porvoo Helsinki Juva: WSOY | Vuosi=1999 | Tunniste=ISBN 951-0-17867-5}}
*{{Kirjaviite | Tekijä=Russell, Bertrand | Nimeke=Länsimaisen filosofian historia 2: Uuden ajan filosofia | Selite=(Alkuteos: History of Western Philosophy, 1946.) 9. painos. Suomentanut J. A. Hollo | Julkaisija=Porvoo Helsinki Juva WSOY | Vuosi=1999 | Tunniste=ISBN 951-0-17886-1}}
*{{Kirjaviite | Tekijä=Saarinen, Esa | Vuosi=1985 | Nimeke=Länsimaisen filosofian historia huipulta huipulle Sokrateesta Marxiin | Julkaisija=Helsinki: WSOY | Tunniste=ISBN 951-0-22838-9}}
[[Luokka:Filosofian historia]]
[[en:History of Western philosophy]]
[[nl:Geschiedenis van de filosofie]]
[[sv:Filosofins historia]]
[[th:ประวัติปรัชญาตะวันตก]]
[[zh:西方哲学史]]
|